Evelina.

Sitter nu vid datorn i receptionen ! med Therese brevid ! ska snart ner pa stan for att kolla lite i affareerna ! hoppas allt ar bra hemma a kommer vi snart ! :D 


Er Evelina

Eftersom Julia inte kunde läsa min novell som jag skickade får jag lägga upp den här istället tyckte hon.

Vänner fanns inga,. Jag har aldrig riktigt sökt någon. Liksom inte varit någon i gänget utan mer en ensamvarg som sökt sig bort från gänget. Jag hade ofta en känsla av att jag inte var som dem. Vi var ingen vanlig Svensson-familj. Jag stötte bort alla som försökte komma nära och aldrig nämnde jag vad som hände där hemma. Jag har aldrig trott att någon annan skulle förstå trodde alltid att du skulle tro att jag hade tagit det ur en film. Sanningen är för en del svår att förstå och svårt för mig att förstå att de drabbat just mig.

Tanken kommer tillbaka att jag kanske skulle sluta tänka på det. Men som en vind håller i sig fast så blir jag kvar i dessa minnen,. Även tanken på att ingen kan få mig att någonsin berätta om alla lögner och svek i min barndom.

En svart bild av min far av troligaste mörkaste ondska visar sig i mitt huvud och min mors igenkännande skrik hörs i mina bortglömda minnen. Alla mörka dagar som krupit sig fram som en snigel med timar av gråtande med ljudet av lidande och kvidande.

Jag låg alltid i min säng bakom stängd dörr och bara väntade på att det skulle sluta, att han skulle tröttna eller att han helt enkelt skulle förstå vad han höll på med. Jag trodde på riktigt att min egen far hade ett hjärta av sten utan kärlek och känslor till andra.

Visa dagar såg mor ur som om hon var påväg att dö. Alla blåmärken var översminkade med ljusaste pudret och de gjorde henne likblek. Man kunde ända ana blåmärken som med sin blågula färg försökte tränga igenom lagret av puder.

Hon försökte få sina söner att det inte hade hänt någonting. Men jag och min bror förstod båda två att det inte var så här de skulle vara.

Blicken hon gav oss, ögonen som riktigt bad om hjälp, likt en hunds bedjande ögon . Funderingar om hur hon mådde fick mig att tänka att hon skulle kanske inte orka mer av det, att hon en dag går sin väg eller lämnar sitt liv ur världen.

Jag kunde aldrig se min far i ögonen , när han försökte att få ögonkontakt med mig vände jag alltid bort min blick. Jag ville inte möta hans iskalla blå ögon som vittnade vilken kall människa han var. Det fanns så mycket jag ville göra mot honom. Jag var laddad med allt men kunde inte genomföra det. Jag stod på gränsen men vågade inte ta det sista steget. Bara att se hans mörka hår skrämde mig, så mörkt som mörkaste mörker.

Behovet av alkohol han tvunget brukade var kväll kommer jag aldrig kunna förlåta honom för. Dessutom förde de aldrig något gott med sig.

När han väl började dricka om kväll så förstod jag och min bror att de var dags att gå in på sitt rum och lägga sig i sin säng och vänta tills han var klar. Jag kunde höra mig själv skrika i huvudet och känna tårarna rinna. Jag tänkte att min mor måste hata mig för att jag aldrig försökt att hjälpa henne. Var kväll blev hon utsatt för dessa förnedrande saker av man hon älskade eller i alla fall hade gjort. Aldrig visade han någon kärlek till någon , varken med ord eller kroppsspråk. Min nu rätt trasiga mor sa aldrig emot eller gjorde något slags motstånd. Hon förstod att hela sitt liv låg i sin mans händer och ett felsteg skulle hon kanske förlora det eller så skulle de bara bli värre.

När slagen varje gång upphörde vågade jag öppna mina hårt knipna ögon och resa mig upp ur sängen , för att se mig själv i spegeln.

Jag såg där ett oskyldigt barn med en kolsvart blick och med en strängt stängd mun. Slaget som jag slog mig med kom var gång jag stod här och såg mig själv i spegeln. Där efter tog jag fram rakbladet som jag alltid gömde bland mina böcker i bokhyllan. Drog ett drag över handleden. Mina drag gick alltid sakta för jag trodde nog att jag skulle känna smärtan längre. Blodet som trängde sig fram ur skåran som alltid.

Min bror kom alltid och sov hos mig om natten. Han var rädd. Förstod det på honom, han skakade alltid och hans kinder var uttorkade av alla tårar som farit fram. Han såg nog vad jag gjorde mot mig själv men han sa aldrig något. Förresten sa vi aldrig något till varandra då han kom på nätterna utan vi sökte bara tryggheten hos varandra.

Att just nu stå och tänka på det förflutna gör att jag känner mig ganska ensam. Det känns som jag går i en labyrint och alla utom jag har hittat den rätta vägen. Det är som jag går i en cirkel på ett ställe jag inte vill komma till men hamnade här ändå. Det börjar sprida sig en konstig känsla i kroppen och det blir helt svart och mina barndomsminnen försvinner.

Plötsligt befinner jag mig i verkligheten igen. I ett rum med en fru som jag en gång gift mig med och med en konstig känsla av förträngda minnen. Jag känner hur mitt inre sviker och hur jag inte klara av att ta ett nytt tag och låta min handflata träffa henens nu blåslagna kind. En våg av svett attackera mitt ansikte och mina kinder färgas röda likt körsbärs röda färg. Mina ögon fäller några tårar som sakta rinner ner.

Tanken slår mig att jag nu som min far är ensam och övergiven. Aldrig skulle jag tro att jag skulle bli som honom. Han var ju inte precis en sådan människa som jag strävade efter att få bli.

Minnen som bakom varje hörn visar det mörka, det onda och som ömmar vid en hatad punkt.

Det hugger till i mitt hjärta och jag faller ihop i fåtöljen som tar emot mig i sin öppna famn. Stämningen blir livlös och inte ens ett andetag hörs igenom rummet. Hon blir liggande på golvet precis som min mor en gång gjort.

Hon måste hata mig. Jag kanske skulle springa härifrån, men fly är bara ett fegt sätt att komma ifrån sin rädsla. Tänker på min egna son som nu själv ligger i sin säng och plågas.

Jag reser mig upp och ställer mig på mina knän och med bedjande röst får jag fram.

- Jag behöver hjälp kan du hjälpa mig?

Ja då starade dem bilen och for.  Äntligen en helg ensam hemma. De är en slags frihet att veta att jag kan lägga min grejer var jag vill hade som jag viill utan nån ber än att plocka undan. Även funderat vadjag ska göra i helgen. Vi åker ju som sagt tll Barcelona nästa vecka så de hade ju vart kul att hitta på nått nu innan vi åker. Så vi gfår hoppas att de händer något i morgn. Idag kommer min vän olivia hit och kanske sover hon över om hon inte ska dra till sin pojkvän datanörd Alfred borneby som nu bor i Haratången som jag tycker är ett ganska bonnigt ställe ;) Även jag och Malou har haft vår lilla dag och gjort lite vikitga inköp inför vår kära resa. Har även efter de Frank sa på Idrotten kommit på att jag inte gör så att ,in kropp mår bra eftersom jag denna vecka har hft väldigt dåiga matvanor men som sagt nöär jag är ensam hemma gör jag min specialitet kyckling vilket min vän oliva oftast uppskattar eftersom jag är en prima kock i köket med lite hjälp. Har också sett idag hur min moppe serut. Rent tsagt ser den förjävlig ut . ! Men aja får leva med tills min mamma betalar skadorna. Har även en dröm att imorogn vakna upp och att de ska vara sommarlove vilket är den största frihet på året och som man längtar till redan samma dag som de tar slut. Kanske jag ska pallra mig ifrån min kära dator och städa upp mitt rum så de inte ser förjävlig ut när Olivia kommer . Hon kanske hjälpa mig att börja packa ? 

Passion. ? Hmm ne jag har inte kommit på nått än.

Sitter nu i datasalen i Skolan ! Lovet har börjat och de har väll inte hänt så mkt. I går tillbringade man kvällen ute och det slutade med att vi hamnde på Hanatorp! där de var full rulle. Man fick sig några goa skratt!   ;) Men sedan kan ju fest förstörarn d.v.s Polisen ! :D

 Imorogn bär det av till Varberg och Södra näs.! Och ska även på en arbetsinterjuv !

Evelina!

Nästan hela veckan fullbokade med massa saker som ska göras. Imorogn blir det föhoppningsvis av att färga min förskräckliga utväxt . Om jag då kan få tag på min kusin . efter de så bär de av  på möte om barcelona som ärmare sig nu mindre än en månad. Ska väll få reda på saker som amn inte behöver ha med sig efter som jag älskar att paxk asakerna när man åker har redan haft funderinagr att kolla fall allt jag ska ha med mig passar så har för säkerhets skul snacka lite med mormo att få låna hennes som nog är en storlek större. På onsdag så vår hems amen roliga klass dra iväg till göteborg då bara Ma /No men de kommer nog kanske bli lite under fröväntningarna som vanligt men de är ju bättere än  skolan iallafall.  Tordsdag är de ju skärtorsdag så då blir de väl at fixa nått att göra till helgen !. Fredaga : berghem ? Lördag , Påskafton :  ?  de är ju för fan på sk då måste de ju hända nått!

Evelina ! ;)